Nog har det märkts en tydlig skillnad i utrikespolitiken sedan George Bush lämnade över till Barack Obama. Kontakter har återupptagits med länder som under Bushs ämbetsperiod inte sågs med blida ögon: Iran, Kuba och Venezuela. Senast på den amerikanska ländernas toppmöte på Trinidad mottog Obama en bok av den venezolanske semidespoten Hugo Chávez. Stämningen var märkbart gemytlig.
Inget fel i det. För att återupprätta omvärldens förtroende behöver USA en ny inriktning på sin utrikespolitik. Men samtidigt handlar det om en balansakt. Tricket är att kombinera morot och piska på ett genomtänkt sätt. I sin vilja att vara försonlig riskerar Obama att mista auktoritet. Det ligger en uppenbar risk i att vilja framstå som likar, trots att det inte alls förhåller sig så i fråga om till exempel mänskliga fri- och rättigheter.
Att till exempel öppna för lättningar på restiriktionerna gällande Kuba, utan att någonting görs i gengäld när det gäller fri- och rättigheter, vore naivt. Det tror jag inte Barack Obama heller kommer att göra. Han har nu visat upp sin mjuka sida, vilket är viktigt för att signalera förändring. Nu är dags att också visa att USA fortfarande är en auktoritet i utrikespolitiken.
Jakob
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar