Många är de länder där kvinnor görs till mannens egendom och nekas rätt till utbildning och att försörja sig själva. Den internationella kvinnodagen är ett tillfälle att uppmärksamma dessa kvinnors situation. Men från det håll där missnöjet över kvinnoförtrycket världen över borde vara störst, är det märkligt tyst.
Det finns säkerligen feminister i Sverige som lägger ned mycket kraft på att arbeta mot kvinnoförtryck i till exempel Iran. Men känslan av att svenska feminister är mest intresserade av att införa genusperspektiv på förskolan och uppmärksamma oss på kärnfamiljens inbyggda strukturella kvinnoförtryck, är inte desto mindre en känsla som ofta infaller. Visst finns det jämställdhetsproblem i Sverige. Men att saudiarabiska kvinnor inte tillåts att utbilda sig eller att indiska kvinnor mördas för att de inte kan betala hemgift till sin blivande makes familj, är ändå ett långt större problem än att svenska bolagsstyrelser innehåller fler män än kvinnor eller att svenska flickor föredrar att klä sig i rosa och inte tycker om att leka med bilar.
Det är det nog också många som håller med om. Förutom feministerna, kvinnornas ställföreträdare nummer ett.
Emma
lördag 7 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det finns ett antal feministiska organisationer som kämpar för att kvinnor i andra länder ska kunna åtnjuta samma rättigheter som männen. Detta är dock ingenting som uppmärksammas nämnvärt av media eller icke-feminister (som oftast inte bryr sig om att kolla upp fakta innan de kommer med svepande påståenden som att "feminister bryr sig inte om kvinnor i andra länder"). Och att feminister främst skulle kämpa för att flickor inte ska få ha på sig rosa är en nidbild som människor som av en eller annan anledning ogillar feminismen gärna klamrar sig fast vid. Genusplaner på förskolan har ingenting med färgval på kläder eller val av leksaker att göra. För övrigt tycker jag att det är märkligt att feministers val av strider alltid ifrågasätts med "de har det ju faktiskt värre på annat håll". Jag tycker det är ungefär samma sak som att säga att det är fel att engagera sig i lägre skattetryck i Sverige när de i Zimbabwe just nu upplever en skenande inflation. Bara för att det är värre annorstädes innebär inte det att problemen här upphör att existera.
Skicka en kommentar