Boström i diket

I tordagens DN gjorde Håkan Boström ett synnerligen märkligt utspel. Med motiveringen att deras enda uppgift är att frambringa "broilerpolitiker" vill han lägga ner alla politiska ungdomsförbund.

Lägg ned ungdomsförbunden. Förekomsten av politiska broilerfabriker - vars enda syfte är att stöpa om unga idealistiska människor till rättrogna partigängare - känns väldigt förlegad år 2009.

Man kan inte låta bli att undra om Boström antingen haft en väldigt dålig personlig erfarenhet av just politiska ungdomsförbund, eller om han aldrig varit med i ett. Båda alternativen verkar troliga. Själv har jag ju bara erfarenhet från Liberala ungdomsförbundet och kan således inte uttala mig om situationen i SSU, MUF eller någon annanstans. Men det som han beskriver känner jag inte igen. Självklart finns det människor med karriärambitioner inom förbunden, men säg någonstans det inte är så. Och ja, man kan tycka att det är ett problem att ungdomspolitiker går direkt till riksdagen, som till exempel Fredrik Malm och Birgitta Ohlsson. Men att dra alla över en kam på det här sättet?

Lite mer borde man kunna kräva av en ledarskribent på landets största morgontidning. Om vi tar LUF som exempel är det nog inte många procent där som satsar på en karriär inom rikspolitiken. Och vad är problemet med att människor vill göra karriär som politiker? Uppfattningen tycks vara att en politiker inte behöver utbilda sig, utan det är mycket bättre att dyka upp från ingenstans, utan politisk bakgrund. Visst måste det finnas en balans, och det ska självklart inte vara nödvändigt att vara med i ett ungdomsförbund för att sedan kunna bli professionell politiker. Men det går knappast förneka att engagemang i ett förbund ger en god insikt i politikens sidor, både de positiva och de negativa. Om ett företag rekryterar inom organisationen ses det som något positivt. Att partierna gör det tycks vara en styggelse för Boström.

Men främst är ungdomsförbunden viktiga för att sprida intresset bland unga. För vad blir det av demokratin ifall ingen intresserar sig för och tar ansvar för den? Om jag inte hade gått med i LUF hade jag aldrig läst så mycket om politik och samhälle som jag gör i dag. Jag har lärt mig mycket och fått viljan att söka mer kunskap. Jag hade inte fått samma förståelse för de mest skilda saker. Kunskap och förståelse brukar ju anses vara bra egenskaper.

Men de kanske är dåliga i Håkan Boströms ögon?

Jakob