Svenska liberaler från förr

I fredagens GD har jag en krönika på ledarsidan. Denna gång handlar det om Sveriges liberala arv, något som inte borde glömmas bort.

Det fanns någonting före socialdemokraterna. Med tanke på att partiet prenumererat på regeringsmakten nästan konstant i 70 år kan det vara svårt att tro, och sossarna tar gärna åt sig äran för att ha skapat Sverige. Och visst, det är ett socialdemokratiskt samhälle vi lever i, med världsrekord i skatter, statligt överförmynderi och ett sällan skådat politikervälde.

Men den liberala idétradition, med allmän rösträtt, yttrandefrihet och näringsfrihet, som utgör samhällets grundpelare, gjorde sitt intåg långt tidigare. Det är den tidens liberaler vi har att tacka för de fri- och rättigheter vi åtnjuter i dag. De förde en utdragen och hård kamp, först mot konservativa och rojalister, senare även mot socialister.

Liberalerna fanns representerade i alla riksdagens ständer. Under 1800-talet blev borgarståndet liberalernas starkaste fäste, med framstående företrädare som Lars Johan Hierta, grundare av Aftonbladet, grosshandlaren Carl-Fredrik Waern och Per Murén, framgångsrik företagare från Gävle.

Men den som brukar kallas den svenska liberalismens fader var oväntat nog en präst från det då svenska Österbotten. Hans namn var Anders Chydenius och han var den förste som på ett sammanhängande sätt formulerade den liberala ideologin i Sverige. Under sin första riksdag, 1765/66, åstadkom han en rad liberaliseringar. Det bottniska handelstvånget upphävdes. Han bidrog till att inrikessjöfarten släpptes fri och att bönderna fick sälja sina produkter i valfri hamn. Subventioner avskaffades och skatter sänktes. Hans kanske största bedrift under denna korta tid var tryckfrihetsförordningen, som var ensam i sitt slag i världen. Känd är han också för att ha beskrivit den ”osynliga hand” som styr ekonomin, tio år innan Adam Smith gjorde det i sitt klassiska verk The Wealth of Nations.

Chydenius ord känns lika sanna i dag som de gjorde för 250 år sedan: ”En sönderdelt frihet vore ingen frihet, och ett blandadt tvång vore ett fullkomligt tvång.”

De svenska liberalernas segrar var otaliga. Några av dem var den allmänna rösträtten, yttrandefriheten, avskaffandet av skråväsendet, näringsfriheten, ståndsriksdagens avskaffande och privilegiesamhällets nedmonterande.

Det kan vara en tröst att veta att Sverige inte alltid har varit ett socialdemokratiskt folkhem, och att de frihetliga idéerna definitivt spelat en fundamental roll i uppbyggnaden av vårt land. Med tanke på att historien har en tendens att upprepa sig är det inte omöjligt att vi återigen får uppleva en liberal renässans.

Läs gärna Den svenska liberalismens historia av Johan Norberg.

Jakob