I och med kriget mellan Israel och Hamas kring årsskiftet kastades fredprocessen, om det nu går att kalla den så, in i ett ännu djupare mörker. Sedan dess har inte mycket positivt hörts från området. Senast i raden av nedslående nyheter är det faktum att Israel fortsätter att bygga bosättningar på Västbanken. Snarare har aktiviteten ökat den senaste tiden, både under Ehud Olmerts styre och under den nuvarande Likudledda regeringén. USA verkar nu ha fått nog, och vicepresident Joe Biden är tydlig med att byggandet måste upphöra samt att provisoriska bostäder ska rivas.
Sedan Bushadministrationen lanserade "vägkartan för fred" 2003 har utvecklingen snarare gått bakåt än framåt. Hamas maktövertagande i Gaza förvandlade situtationen till en riktig kris och i förlängningen ledde det fram till det senaste kriget. Det var oundvikligt att Israel skulle svara på Hamas raketbeskjutning, som pågick konstant under tre år.
Frågan är om Barack Obama ska lyckas åtstadkomma något i den riktning George W Bush plan ämnade. I nuvarande läge ser det mycket mörkt ut. I Gaza är situationen för civilbefolkningen fortsatt mycket svår och Hamas fortsätter sitt extremistiska styre. Samtidigt har Israel inte avslutat sin förkastliga bosättningspolitik på Västbanken, det område där freden har en chans att byggas från. Det ser inte ut att finnas mycket hopp om Gaza inom en överskådlig framtid, så länge Hamas behåller makten och de inte accepterar Israels rätt att existera. Det är på Västbanken som de moderata palestinska ledarna finns. För att nå en lösning krävs att få civilbefolkningen med sig. Men både israeliska och palestinska ledare gör snarast det motsatta; de förstnämnda genom sin bosttningspolitik och de senare genom svagt och korrumperat styre.
För att lösa konflikten, med två stater sida vid sida krävs starka ledare som kan få folket med sig, och som sätter pragmatism framför ideologi. I dag lyser de med sin frånvaro.
Jakob
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar