Efter att valresultatet stod klart igår kväll framträdde några mycket tydliga vinnare och andra lika tydliga förlorare. Till den första gruppen hör så klart Fokpartiet, Miljöpartiet samt, inte så överraskande, Piratpartiet.
Valdeltagandet låg på 43.8 procent, 6.7 procentenheter mer än valet 2004. Fortfarande väldigt lågt, men möjligheterna finns för en ytterligare förbättring till nästa val.
7.1 procent och ett mandat för blev det för Piratpartiet, som kan bli två ifall Lissabonfördraget träder i kraft. Att tala om en skräll känns inte riktigt när partiet faktiskt har legat stadigt över gränsen ett bra tag. Det är uppenbart att de vindar som blåste upp under FRA-debatten inte lagt sig ännu, vilket inte är så konstigt med Pirate Bay-domen och IPRED-lagen i färskt minne. PP:s framgång får ses som en spark i baken på det politiska etablissemanget, som inte har tagit integritetsfrågorna på allvar. Det är lätt att vara efterklok, men i de fallen borde den liberala varningsklockan ringt hos mången riksdagsledamot - innan votering.
Överlag har det lönat sig att föra en konstruktiv valrörelse. Folkpartiet framstod som det klart mest EU-positiva partiet, och det tjänade man på. Man ökade med 3.8 procentenheter, från 9.9 till 13.6. Framför allt fick man ett tredje mandat, vilket var överraskande. FP var tydliga med vad de ville, kandidaterna var i fokus, lika så EU-frågorna. Det kombinerat med en Marit Paulsen gav partiet stor attraktionskraft bland allmänborgerliga väljare och EU-positiva moderater.
Miljöpartiet, som slopat sitt utträdeskrav, tjänade också på en kampanj med tydliga sakfrågor som EU kan göra något åt. Framåt till 10.9 procent, en ökning med hela 5 procentenheter.
Valrörelsens största genomklappning står moderaterna för. Från att ha inlett med opinionssiffror på runt 30 procent sjönk partiet som en sten till 18.8 procent. Även om M gick upp med 0.6 procentenheter jämfört med förra valet kan det inte ses som annat än ett misslyckande, då man hade siktet inställt på att bli största parti. Per Schlingmann, arkitekten bakom Moderaternas Sverigefixerade, för att inte säga nationalistiska kampanj, kan inte ha sovit gott i natt.
Lika dåligt gick det för Socialdemokraterna. Båda partiernas misslyckanden borde om något signalera att när det är EU-val, då är väljarna intresserade av EU-frågor. Inte vem som är bäst på att säkra statsfinanser och jobb i Sverige. Moderaternas kandidater, de som valet handlade om, var osynliga på partiets affischer. I stället fick vi Fredrik Reinfeldts nuna, inte särskilt intressant i sammanhanget.
Centern och Kristdemokraterna hamnade på en något lägre nivå än i föregående val, och behåller varsitt mandat. Alf Svensson ser också ut att kunna kryssa sig förbi listettan Ella Bohlin.
Att de mest EU-kritiska partierna, Junilistan och Vänstern, gick bakåt kan tolkas som att det blåser EU-positiva vindar, eller åtminstone som att medborgarna vill använda sin röst till något konstruktivt. V förlorar ett av sina mandat och JL åker ut ur parlamentet. Sverigedemokraterna får glädjande nog inget mandat. Det hade varit en kraftig språngbräda inför valet 2010.
Allt för stora växlar ska inte dras av detta resultat inför riksdagsvalet 2010. Småpartierna är som vanligt starkare i EU-val. Men de partier som gått bra här tar ändå med sig den positiva energin till nästa valrörelse. Vad som speciellt S och M borde lära sig är att när det är EU-val, då är det EU-frågor som ska vara i fokus. Något annat är ett hån mot både väljarkåren och valet i sig. Ingen tjänar på det.
Jakob
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar