Sverigedemokrater

I dagens DN kultur har Kajsa Ekis Ekman skrivit en minst sagt förvirrande artikel om Sverigedemokraterna. Att det är ett stort problem att etablerade politiker endast bemöter Sverigedemokraterna med spridda påpekanden om att de är rasister och dumma i huvudet, istället för med sakliga argument, har hon rätt i.

Men när artikeln övergår i en betraktelse över Sverigedemokraternas ekonomiska politik blir det hela något märkligare. Sverigedemokraterna diskuterar, såvitt jag vet och har hört, aldrig ekonomisk politik med sakliga argument. När de gör det handlar det snarare om de stora hål mångkulturen gräver i statsfinanserna, och faran i att människor från alla konstiga håll och kanter kommer till Sverige och lever på bidrag och stjäl jobb. En fara som såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet för övrigt också upplever.

I Sverigedemokraternas handlingsprogram står det förvisso ett antal paragrafer om a-kassa, arbetsgivaravgifter och maxtaxa på dagis. Men tar man dessa paragrafer som en intäkt för att Sverigedemokraterna är något annat än ett främlingsfientligt enfrågeparti, som ser bekämpande av mångkultur som den allenarådande problemlösaren, får man ha en särdeles god fantasi. Och det har Kajsa Ekis Ekman. I sin artikel kommer hon fram till att Sverigedemokraterna för en klassiskt borgerlig politik (de vill ju avskaffa maxtaxa på dagis) och att de som tjänar på deras politik är rika människor som bor i fina hus. Och så är de för frihandel och mot protektionism. En borgerligare ansamling människor får man leta efter.

Att de sanna motståndarna till protektionism inte bara är motståndare till gränser mellan varor och kapital, utan också mellan människor och kulturer, har Kajsa Ekis Ekman överseende med. Och när hon skriver om Sverigedemokraternas ekonomiska politik som ett bevis på Sd:s djupa borgerliga förankring, glömmer hon bort att Sverigedemokraterna talar betydligt mer om folkhem och Per-Albin Hansson än om äganderätt och förmögenhetsskatt. Sanningen är helt enkelt den att Sverigedemokraterna varken är socialdemokrater eller borgerliga, utan populister som hejvilt blandar social trygghet och folkhem med frihandel och låga skatter, för att locka så många människor som möjligt till den bekämpning av mångfald som är deras egentliga, och enda, syfte.

Emma