Konstig konstdebatt

Anna Odells minst sagt uppmärksammade konstverk "Rekonstruktion" om den svenska psykiatrin ställs nu ut i en utvidgad version på Kalmar konstmuseum. Syftet med konstverket var enligt Anna Odell själv att skapa en debatt om den svenska psykvården, och den avhumanisering och integritetskränkning som denna kan innebära.

Någon sådan debatt blev det emellertid inte mycket av. De flesta kommentarer har i sådana fall handlat om att Anna Odells konstverk visar att den svenska psykvården fungerar bra, eftersom hon ju faktiskt blev omhändertagen efter den psykos hon simulerat. Istället kom debatten att handla om vad som kan kallas konst, och huruvida vad som helst verkligen kan legitimeras genom att benämnas konst. Tyvärr, eftersom den första av dessa frågor är irrelevant, och den andra ganska obegriplig.

Om en konstnär - till exempel Anna Odell - väljer att kalla något för konst, så är det konst. Det kan vara bra, medelmåttigt eller jättedåligt, det kan vara vackert eller fult, det kan vara farligt eller ofarligt. Men likväl konst. Att Lena Adelsohn Liljeroth anser sig kunna bestämma vad som är konst och vad som inte är det, är väl mest ett tecken på att Sverige har en mycket inskränkt kulturminister.

Och att saker och ting skulle kunna legitimeras genom att kallas konst har åtminstone inte jag sett några tecken på. Om Anna Odells simulerade psykos visar sig vara ett lagbrott kommer hon att bli straffad för det, och hon har aldrig, såvitt jag vet, påstått sig inte vara beredd att ta detta straff. När vissa personer menar att gränser för vad som ska kunna kallas konst måste fastställas eftersom man annars skulle kunna legitimera vilka handlingar som helst, även brottsliga, med att benämna dem konst, så förstår jag uppriktigt sagt inte vad de menar. Oavsett om en person som begår en brottslig handling kallar det för konst eller inte, kommer denne att bestraffas eftersom ett brott har begåtts.

Huruvida Anna Odells konstverk är bra eller inte kan inte jag bedömma, jag har inte sett det. Hur det än är med den saken, kan man av debatten kring hennes konstverk dra slutsatsen att den svenska konstdebatten är ytterst begränsad och fattig på perspektiv.

Emma