Som en konstrast till Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts strutsaktiga beteende var Sören Wibe mycket ärlig och rättfram i sina kommentarer kring Junilistans dåliga val. Inte en antydan till att försöka få ett katastrofval till att bli någonting annat än just ett sådant.
Wibe erkände självklart att resultatet var ett stort nederlag. Han var till skillnad från de två tidigare nämnda partiledarna inte undfallande utan självkritisk: "Om man vill bli ett bestående alternativ, då krävs det en stark organisation - det har inte vi. Vi har en väldigt svag organisation ute i riket. Den här gången har vi inte heller nyhetsvärdet som vi hade 2004. Möjligen hade man också mer karismatiska ledare, får jag i all ödmjukhet tillägga".
Förvisso var Moderaternas och Socialdemokraternas dåliga resultat inte i paritet med Junilistans katastrofala dito, men av Sören Wibe finns mycket att lära. Det finns inget egenvärde i att måla allting i regnbågens alla färger, liksom det inte finns något egenvärde i att måla allting i svart. Däremot ligger det ett värde i att vara uppriktig.
Att försöka framställa ett uppenbart dåligt valresultat som ett bra sådant spär bara på politikerföraktet i samhället. Den politiker som gör så framstår som både världsfrånvänd och dogmatisk. Sören Wibe växte mycket i mina ögon i söndags.
Jakob
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar