En bättre kultur

Idag blev Sveriges kulturarbetare klara med Skuggutredningen, deras alternativ till den statliga kulturutredningen med den icke blygsamma målsättningen att komma fram till hur Sverige ska bli ett världsledande kulturland. Deras förslag (jag har läst många men inte alla för då hade jag inte haft tid att gå i skolan) går i mångt och mycket ut på att kulturen (i synnerhet scenkonsten, Skuggutredningen hade kunnat vara ett resultat av scenkonstnärernas årsmöte) ska få mer resurser, helst väldigt mycket mer, och att dessa resurser ska komma från skattemedel. Inget nytt alltså, och frågan om hur Sverige ska kunna bli ett världsledande kulturland lämnas tämligen obesvarad.

Man skulle kunna tro att det faktum att en stor utredning har kommit fram till att kulturen bör vara så statlig som möjlig skulle sätta fart på liberala kulturdebattörer och -politiker, men inte det inte. Kulturintresset från högern är precis lika ljummet som det brukar vara.

Kultur är bland det viktigaste som finns i ett land, minst lika viktigt som utbildning och sjukvård. Därför är det pinsamt att den svenska kulturpolitiken är så oerhört lågt prioiriterad. Någon borgerlig kulturpolitik existerar knappt, till skillnad från i till exempel Danmark, som ofta hyllas för sin filmkonst och rika kulturliv, där kulturpolitiken är borgerlig. Människor till höger om socialdemokraterna klagar över att kulturdebatten domineras av vänstern, men funderar aldrig på att det kanske beror på att den tillåts att göra det. I en kulturdebatt där de enda förslagen från människor som kallar sig liberala/borgerliga handlar om att kulturpolitiken borde gå ut på att ge människor en kulturcheck att göra vad de vill med, är det inte konstigt att vänstern dominerar.

Att vänstern sedan inte heller kommer med så mycket konstruktivt gör det bara ännu märkligare att liberalerna lyser med sin frånvaro, istället för att se sin chans att verkligen göra Sverige till ett världsledande kulturland.

Emma