Proletären

Under några veckors tid har jag observerat ett antal klistermärken som uppmanar mig att köpa kommunistmagasinet Proletären. De sitter lite varstans här i staden.

I dag tog det hela en rolig vändning. Jag var på väg hem i snömodden, med Arch Enemy's superba Rise of theTyrant i lurarna. När jag korsar gatan vid konserthuset ser jag en man som tittar en aning för länge på mig. Min första tanke är att det är någon jag känner, men kommer inte på vem det är. Det vore inte första gången.

För att vara på den säkra sidan bränner jag av ett litet leende och höjer armen i en halvmesyr till hälsning. Han stannar, och jag är tvungen att dra ut pluggarna ur öronen.

"Hej. Vad är det för kul knapp du har där"? säger han.

Jag tittar ner på bröstet och upptäcker min vita Luf-pin.

"Det är Luf, Liberala ungdomsförbundet".
"Jaha, du är inte intresserad av att köpa Proletären då"?
"Eh, nej tack. Hejdå"
"Hejdå."

Han beger sig iväg med sin vita kasse. Jag går åt motsatt håll. Hjärnan kopplar. Det måste vara han som är så flitig med klistermärkan. Jag ångrar mig lite. Kanske borde jag köpt en? Han var ju ändå väldigt trevlig, och det finns ju något som heter "lär känna dina motståndare".

Jakob