Idoldyrkan

Detta inlägg är inte på något vis en invändning. Det är istället en förbehållslös hyllning; ett uttryck för en idoldyrkan som gränsar till fanatism (fast på ett bra sätt).

Det gäller de oerhört starka känslor jag hyser för Jonas Hassen Khemiri. Jag läste hans båda böcker Ett öga rött och Montecore för andra gången under denna vecka, och min uppfattning att han är helt fantastisk blev bara ännu starkare. Han skriver på ett sätt som ingen annan tidigare har gjort (vågar jag lova, läs så förstår du); han är en språklig innovatör, ja, han är en revolutionär (på ett bra sätt). När jag läste Ett öga rött första gången hoppade jag till på första sidan, därefter var jag lite allmänt konfunderad i några sidor och undrade om det verkligen går för sig att skriva på detta viset - men efter inte alltför många sidor till, insåg jag att jag hade att göra med ett språkligt geni.

Inför Montecore var mina förväntningar följdaktligen oerhört högt ställda, och jag var inte helt säker på att de verkligen skulle bli uppfyllda. Men det blev de; Jonas Hassen Khemiri hade blivit ännu bättre, och min uppfattning att han är helt fantastisk blev barar ännu starkare.

För att sammanfatta:
Slutsats: Jonas Hassen Khemiri är en mycket bra författare.

Uppmaning till Svenska Akademien: ge Jonas Hassen Khemiri nobelpriset.

Uppmaning till alla andra: läs Jonas Hassen Khemiri.

Det är innovatörer, inom såväl kultur och näringsliv, som för världen framåt, och Jonas Hassen Khemiri är en av dem.

Emma