Gefle Dagblad har en god poäng i att centraliseringsivern i vissa fall går överstyr. I sin vilja att detaljstyra och kontrollera flyttar rikspolitikerna allt fler samhällsorgan till storstäderna, och främst till Stockholm. Nyttan är tveksam och landsorten får allt mindre kontakt med myndigheter. Även politikers och tjänstemäns kunskap om landet utanför storstaden minskar, vilket är särskilt allvarligt när det gäller försvaret och andra fundamentala samhällsorgan. Samma mönster går igen när det gäller partiernas arbete, där stockholmsfixeringen är utbredd, vilket gör att resten av landet i många fall tenderar att glömmas bort. Också EU åtar sig mycket som medlemsländerna egentligen skulle kunna sköta bättre själva, i stället för att lägga mer energi på att lösa gränsöverskridande problem, till exempel brottslighet och miljöfrågor.
Det är inte en helt enkel fråga, för även om myndiheter och funktioner borde finnas så nära medborgarna som möjligt, så kan kvaliteten vara väldigt varierande i olika delar av landet, till följd av decentralisering. Det kan både ha positiva eller negativa effekter. Ett exempel är den svenska skolan, som innan den blev kommunal sköttes på statlig nivå. När kommunerna nu har ansvaret blir också resultaten väldigt skiftande, vilket till stor del beror på ambition och målsättning. Det gör att elever riskerar att få en sämre utbildningen för att de råkar bo på ett visst ställe.
Jakob
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar