President Barack Obama

Så har nu USA fått sin 44:e president. Barack Obama var märkbart nervös när han skulle svära presidenteden, men i sitt följande installationstal var han som vanligt i sitt esse. Förväntningarna på den nya presidenten är självklart enorma, vilket självklart beror på missnöjet med den avgående administrationen, men även på en av Obamas styrkor - tillika en av hans svagheter - hans förmåga att attrahera vitt skilda väljargrupper. Det innebär att alla förväntar sig att han ska kunna göra något för just honom eller henne, vilket kommer att bli omöjligt att uppfylla. Risken för besvikelse är således stor.

Obama försökte med sitt tal att dämpa förväntningarna - frågan är han lyckades. Vad han gjorde klart är att det inte blir någon enkel resa, och att det till syvende och sist är upp till amerikanerna själva att skapa sin egen lycka. Självklart var talet ett retoriskt mästerstycke; något annat hade väl ingen väntat sig. Frågorna på hans dagordning är många, och han nämnde de flesta: ekonomin, krigen i Irak och Afghanistan, skolväsendet, sjukvården, de globala miljöproblemen, energiberoendet och USA:s anseende i världen. Skickligt vävde han in sitt eget budskap om förändring med det som alltid har varit USA:s storhet; löftet om frihet för varje individ, som med hårt arbete har möjligheten att uppnå allt den vill.

Det är inte många som inte dragits med i den stora Obamavågen. Det är sant att han på ett aldrig skådat sätt har ingjutit hopp i människor - inte bara i USA utan även i resten av världen. Men allt är inte bara guld och gröna skogar. Obamas politik inom flera områden gör mig orolig, och mina invändningar är de samma som i valet mot John McCain . Hur kommer han till exempel att hantera diktatoriska regimer som Iran, Ryssland och Nordkorea? Det är omöjligt att säga, men Obamas val av rådgivare - där erfarenhet, inte förändring, tycks vara ledordet - antyder att den utrikespolitiska attityden inte kommer vara fullt så mjuk som det tidigare verkat. Diplomati är som mest verksamt då man även har något att backa upp den med. Att USA nu ska ut ur Irak är ett misslyckande, då den begynnande demokratin i landet ännu inte är på säker mark, och extremister kommer inte tveka att försöka återfå makten över landet och dess befolkning. På hemmaplan riskerar Obamas protektionism att bli skadlig för den långsiktiga utvecklingen i USA och för resten av världen, speciellt fattiga länder. Att rädda jobb på ett ställe kostar jobb på ett annat.

Jag känner mig ändå betydligt mer hoppfull i dag än jag gjorde efter Obamas valseger. Hans utnämningar visar att USA:s utrikespolitik inte kommer att göra en helomvändning; den kommer fortfarande vara resolut, men med betoning på mer diplomati och multilateralism. Att USA förblir en demokratisk supermakt med gott anseende i omvärlden är otroligt viktigt. Låt oss hoppas att landets nye president lyckas återställa ordningen på den punkten.

Jakob