Bollywood. För mig en fullkomligt vit fläck på kartan - till i lördags. Jag måste erkänna att jag kände viss skepsis inför den film - som jag inte kommer ihåg titeln på - vi skulle se. På omslaget beskrevs handlingen ungefär så här: terrorist försöker förstöra freden mellan Indien och Pakistan, hjälte sänds till college för att skydda en generals dotter och hans okända halvbror råkar gå på samma skola. Kasta in en galen rektor, en gudomligt het kemilärare och en mysig mamma så har ni det hela i ett nötskal.
Det var den sjukaste, och roligaste, film jag sett på riktigt, riktigt länge. Det var definitivt en kulturupplevelse, och mellan skrattanfallen hade jag nästan svårt att ta in allt; för filmen hade verkligen allt. Genrena blandades friskt: det började med en actionscen i Matrix-stil - självklart inte lika stilfullt gjord; gick över till TV-melodram - med urkasst skådespel; sedan High School Musical - med sämre dansnummer och sång. Det fanns knappt en scen filmen igenom som inte var värd att skratta åt. Det skrek verkligen parodi om det hela, men ju längre man tittade, desto mer övertygad blev man om att det inte var en parodi.
En sak är säker: indisk och svensk filmkultur skiljer sig åt en del. Jag rekommenderar er att uppleva även den förstnämnda.
Jakob
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar