Ansvar

Det offentliga kan åläggas ansvar för mycket, men att kommunen skulle ha ansvar för att människor inte är ensamma är att ta det hela till nya höjder. I rapporteringen om den 67-åriga kvinna som låg död i flera veckor i sin lägenhet på ett servicehem i Karlskrona utan att bli upptäckt är det, precis som Hanne Kjöller skriver i fredagens DN, något som är mycket märkligt. Politiker, företrädare för äldrevården och pensionärsorganisationer tävlar med varandra om att säga hur fullkomligt oacceptabelt det är att sådant händer, och att något bara måste göras så att det aldrig händer igen. Och samtliga tycker att det är kommunen som ska göra något.

Hade den kommunala äldrevården ålagt sig ansvar att göra besök hemma hos kvinnan, hade kommunen haft ett ansvar. Men eftersom kvinnan helt hade avsagt sig kontakten med äldrevården, hade denna behövt bryta mot lagen för att göra hembesök hos henne. Det kan knappast anses vara kommunens ansvar att göra hembesök hos människor som inte vill ha med dem att göra.

Att en människa kan vara så ensam att ingen märker om hon dör, är sorgligt. Men ännu sorgligare är det att det anses vara det offentligas ansvar att sådant inte sker. Ett samhälle där medkänsla och omsorg inte längre är ett medmäskligt ansvar, utan ett ansvar som åläggs offentliga institutioner, är ett samhälle som i alla fall inte jag vill leva i.

Emma