Miljardslöseri

Så kom det då till slut, det så hett efterlängtade statliga räddningspaketet till bilindustrin. Att det inte blir något förstatligande är bara att vara väldigt tacksam över; om Volvo och Saab går dåligt behöver de förbättra och förändra sin produktion, och att staten skulle vara en bättre biltillverkare än GM eller Ford förefaller föga troligt.

Men även om det nu inte blev ett förstatligande, så är risken stor för att de 28 miljarder som regeringen nu ger till bilindustrin visar sig bli ett enormt slöseri med skattepengar. Kan inte Volvo och Saab själva komma på fötter genom att tillverka de bilar som människor efterfrågar, kan staten pumpa in hur många miljarder de vill utan att det blir annat än att ge konstgjord andning åt företag som förtjänar att gå omkull. Och det största problemet kvarstår ännu: att staten riskerar mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar för att rädda osäkra företag. Det ska, av princip, inte skattemedel användas till.

Ett ofta angett skäl till att rädda Volvo och Saab med statliga medel, är att Sverige skulle ha så starka känslomässiga band till dessa företag. Att Volvo och Saab för det första inte längre är svenska företag verkar ha gått många förbi. För det andra finns det många dåliga skäl att ange till varför man ska pumpa in skattemedel i företag, men att göra det av sentimentaliet är nog det allra sämsta. Hade Sverige byggt sin ekonomi på sentimentala räddningsaktioner skulle vi fortfarande sitta och väva tröjor i Borås.

Emma