Karl-Bertil

Karl-Bertil Jonsson jobbade på posten under jul och såg sin chans att göra en god gärning. Han tog julklappar som var adresserade till direktörer, läkare och advokater och delade ut dem till fattiga människor istället, som då blev mycket glada. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Karl-Bertil Jonsson, och att titta på honom på julafton är lika självklart som att äta julskinka.

Detta förbehållslösa gillande av en person vars handlingar kan förefalla något socialistiska, kan emellertid anses vara något problematiskt för en person som gör anspråk på att vara liberal. Är man krass, skulle man kunna säga att Karl-Bertil Jonsson inte respekterar en grundläggande mänsklig rättighet, det vill säga äganderätten, och att han förespråkar ett ineffektivt omfördelningssystem som varken är rättvist eller välståndsskapande. Men då tycker jag att man är alltför krass.

Karl-Bertils store idol är Robin Hood, och han var både rättvis och modig. Han stal från de rika och gav till de fattiga i ett samhälle där de rika hade fått sina pengar genom förutbestämda privilegier, och där de fattiga inte hade någon chans att ta sig ur sin fattigdom. Därför är Robin Hood en bra förebild, och att Karl-Bertil Jonsson tror att man även idag behöver stjäla för att skapa välstånd är nog snarare ett resultat av ungdomlig naivitet än av någon djupgående socialism. Det viktiga är att Karl-Bertil Jonsson förespråkar solidaritet, och om några år kommer han att inse att äkta solidaritet bygger på frivillighet. I alla fall vill jag tro det, så att jag kan fortsätta att tycka om Karl-Bertil lika förbehållslöst som jag alltid har gjort.

Och framförallt så är Karl-Bertil Jonsson väldigt snäll och obekväm av sig (han jobbar på julafton!), och snälla och obekväma människor är det alldeles för ont om.

Emma