Får det lov att vara lite rödgrön soppa?

Så var det då officiellt att sossarna, miljöpartiet och vänsterpartiet bildar någon sorts koalition inför valet 2010. Jag skriver någon sorts, då inte ens de själva verkar veta hur sambandet ska se ut. Detta är onekligen ett tvångsarrangerat äktenskap. Jag tror inte ens att vänstern är särskilt bekväma, trots att de utåt sett är nöjda med att nu vara med i den rödgröna klubben.

Om tjafset och käbblet innan man nådde en uppgörelse var intensivt och välbevakat av medierna skulle man kunna tro att det blir bättring på den fronten nu. Men icke. Redan i dag, dagen efter tillkännagörandet är miljöpartiet och vänstern oense om hur samarbete ska se ut. Åtminstone tolkar partierna "gemensamma arbetsgrupper" på väldigt olika sätt. Medan (mp) vill ha en gemensam valplattform, likt den Alliansen hade 2006, har vänstern ett kongressbeslut på motsatsen.

Hur regeringssamarbetet ska se ut vid en eventuell valseger får vi inte veta i förhand, enligt (v).
De ska gå till val bara på sitt egna program. Det ser inte särskilt ljust ut med enigheten. Väljarna vet om att de tre partierna är inte är särdeles villiga valkamrater. Skadan är redan skedd, och nu gäller det att återställa förtroendet på knappt två år.

Det blir en svår uppgift för familjens matriark, Mona Sahlin. Hennes ledarengenskaper har inte direkt rosat marknaden sedan hon valdes till partiordförande. Kampen kommer mycket handla mycket om regeringsduglighet, och i den matchen leder Fredrik Reinfeldt stort, om än inte på knock riktigt ännu.

Frågan alla ställer sig är vem som tjänar på det här. Sossarna har ju klart och tydligt visat att en kamp om mitten, mot moderaterna, är det som gäller. Med miljöpartiet hade det inte inneburit några problem. Vänsterpartiet framstår i dag som familjens svarta får. Lars Ohly påstår att partiet gjort stora uppoffringar för att kunna gå med på regler om reglerade statsfinanser och självständig riksbank. För att sossarna ska kunna hålla sig kvar på samma bana som i dag krävs att (v) gör en politisk helomvändning, likt den (nya) moderaterna gjorde för att Alliansen skulle kunna bildas. Det håller jag inte för troligt.

Generellt skiljer sig partierna väldigt mycket i många frågor. Socialdemokraterna och miljöpartiet vill behålla Alliansens skattesänkningar, något vänstern aldrig skulle göra utan tvång. Synen på till exempel EU och Sveriges engagemang i Afghanistan är helt olika. Risken, om man ser det som en risk, är att samtliga tappar sin udd, utan att man uppnår ett nära och effektivt samarbete. Då har man inget vunnit.

Jakob