Polis, polis, potatisgris

Polisens utandningskontroller i trafiken görs inte för att ta fast rattfyllon. Nej, det enda som gäller är att ligga bra till i statistiken. Och då gäller det inte statistik över rattfyllon som åkt fast, utan hur många utandningsprov polisen gör under en vecka. Detta konstateras i en rapport från forskare inom polisen och på Polishögskolan.

Ett otal knep används för att få så många test som möjligt, med så få anhållna som möjligt: polisen ställer sig avsiktligt på fel platser vid fel tidpunkter, blåser själva i mätarna, kör med dem utanför fönsterrutan och fuskar med inställningar.

"Jag säger till mina poliser att det bara är blåsning för statistikens skull som gäller", säger ett stationsbefäl som intervjuats enligt Ekot.

Vem som helst blir självklart upprörd över dessa uppgifter. Men vem blir egentligen förvånad? Rapport efter rapport talar om samma sak: poliskåren och rättsväsendet fungerar inte. Polisen undviker att ingripa mot brott, de struntar i svåra fall, de bryr sig bara om statistik och tar semester under de tidsperioder då flest brott begås. Vad spelar det för roll att vi får fler poliser när lättjan och inkompetensen är så utbredd?

Det följer mönstret från alla organisationer där konkurrens saknas, där pengarna kommer oavsett resultat och där gamla strukturer har stark ställning. Hos polisen, verkar det som, gör man precis som på de flesta myndigheter; nämligen så lite som möjligt, till så hög kostnad som möjligt.

Det krävs verkligen krafttag och en starkare vilja för att göra något åt situationen. Som det är nu urholkas förtroendet för rättsväsendet allt mer. Om Alliansen vaknar och tar tag i kriminalpolitiken inför valet 2010 är segern deras.

Jakob